Made to Break en el 43 Voll-Damm Festival Internacional de Jazz de Barcelona (Luz de Gas, 2011). Ken Vandermark, Tim Daisy, Christof Kurzmann, Devin Hoff.
Dienstag, 10. Juli 2012
Video: Made To Break
Made to Break en el 43 Voll-Damm Festival Internacional de Jazz de Barcelona (Luz de Gas, 2011). Ken Vandermark, Tim Daisy, Christof Kurzmann, Devin Hoff.
Labels:
video
2 Concerts With Made To Break
MADE TO BREAK
Ken Vandermark [tenor saxophone, clarinet]
Christof Kurzmann [ppooll]
Tim Daisy [drums]
Devin Hoff [double bass]
Thursday, July 19th @ A L'ARME! FESTIVAL Berlin / Germany
http://www.radialsystem.de/rebrush/rs-programme-monatsuebersicht_neu.php?id_event_date=10785851&language=de_DE
Friday, July 20th @ KONFRONTATIONEN NICKELSDORF / Austria
http://www.konfrontationen.at/ko12/index.htm
Labels:
concerts
El Infierno Musical - review by Julien Héraud
El Infierno Musical - A tribute to Alejandra Panzarnik (Mikroton, 2011)
Encore plus surprenant que le duo Davies/Wastell: le dernier projet de Christof Kurzmann, El Infierno Musical, hommage à la grande poète argentine, Alejandra Pizarnik. Le groupe est composé de Kurzmann à la voix, électronique (et saxophone alto puis guitare électrique sur deux pistes), Ken Vandermark au saxophone ténor, à la clarinette et à la clarinette basse, Eva Reiter à la viole de Gambe, Clayton Thomas à la contrebasse et Martin Brandlmayr à la batterie et au vibraphone. Chacun de ces musiciens est célèbre dans les milieux du free jazz et du réductionnisme, mais El Infierno Musical, contre toute attente, est un recueil de chansons tirées de l’œuvre éponyme de Pizarnik.
Évidemment, c'est plutôt déroutant au départ: Kurzmann scande des poèmes, les rythmiques sont discrètes, simples et précises, les solos de Vandermark sont très lyriques et mélodieux, la basse retrouve sa fonction harmonique et accompagnatrice, etc. A considérer cette suite comme une œuvre expérimentale, on ne peut que difficilement s'enthousiasmer, car Kurzmann utilise dans son écriture des langages connus de tous, plus qu'un pied de nez à l'improvisation non-idiomatique. Cependant, il faut considérer, il me semble, EIM comme une suite de chanson avant tout, et c'est à partir de ce point de vue que leur intérêt peut apparaître. Extérieurement à la musique, c'est déjà plus que surprenant d'entendre la plupart de ces musiciens interpréter des chansons, c'en est même presque ahurissant tellement on était habitué à autre chose. Quant à la musique, en-dehors de la voix de Kurzmann que je n'apprécie pas particulièrement, ça m'a paru très rafraichissant d'utiliser des techniques de jeux et d'écritures propres aux musiques improvisées (jazz, réductionnisme, free jazz) comme des improvisations collectives, des chorus où chaque instrument peut quitter sa fonction traditionnelle, aux musiques improvisées mais également à certaines musiques populaires (chanson, rock) comme des mesures en 4/4, des ostinatos, etc. Un grand coup de frais pour la chanson, mais surtout un pari très risqué pour ce type de musiciens qui n'arrivera pas forcément à convaincre leurs admirateurs habituels. En tout cas, l'accompagnement musical est simple, sobre, humble mais effectué avec précision, attention et sérieux, tandis que les séquences plus improvisées sont interprétées avec personnalité et chaleur.
Pour ce premier vinyle sur le label Mikroton (également disponible en CD), Kurzmann a su produire une musique très surprenante, et innovante, en revenant paradoxalement à une musique traditionnelle. Je ne pense pas que Panzarnik ait connu le free jazz, ni si elle était amatrice de musiques improvisées au sens large, donc au premier abord, ça me paraît judicieux de lui rendre hommage sous la forme de chansons tout en utilisant des techniques personnelles et créatives. Un album osé, franc, et aventureux - à sa manière - si simple, chaleureux et honnête qu'il pourrait paraître provocant... A l'image du collage influencé par Bosch qui orne la pochette: une curiosité!
Tracklist: 1-El infierno musical / 2-Ashes I / 3-Dianas tree / 4-Para Janis Joplin / 5-Cold in hand blues / 6-Ashes II
Julien Héraud
Encore plus surprenant que le duo Davies/Wastell: le dernier projet de Christof Kurzmann, El Infierno Musical, hommage à la grande poète argentine, Alejandra Pizarnik. Le groupe est composé de Kurzmann à la voix, électronique (et saxophone alto puis guitare électrique sur deux pistes), Ken Vandermark au saxophone ténor, à la clarinette et à la clarinette basse, Eva Reiter à la viole de Gambe, Clayton Thomas à la contrebasse et Martin Brandlmayr à la batterie et au vibraphone. Chacun de ces musiciens est célèbre dans les milieux du free jazz et du réductionnisme, mais El Infierno Musical, contre toute attente, est un recueil de chansons tirées de l’œuvre éponyme de Pizarnik.
Évidemment, c'est plutôt déroutant au départ: Kurzmann scande des poèmes, les rythmiques sont discrètes, simples et précises, les solos de Vandermark sont très lyriques et mélodieux, la basse retrouve sa fonction harmonique et accompagnatrice, etc. A considérer cette suite comme une œuvre expérimentale, on ne peut que difficilement s'enthousiasmer, car Kurzmann utilise dans son écriture des langages connus de tous, plus qu'un pied de nez à l'improvisation non-idiomatique. Cependant, il faut considérer, il me semble, EIM comme une suite de chanson avant tout, et c'est à partir de ce point de vue que leur intérêt peut apparaître. Extérieurement à la musique, c'est déjà plus que surprenant d'entendre la plupart de ces musiciens interpréter des chansons, c'en est même presque ahurissant tellement on était habitué à autre chose. Quant à la musique, en-dehors de la voix de Kurzmann que je n'apprécie pas particulièrement, ça m'a paru très rafraichissant d'utiliser des techniques de jeux et d'écritures propres aux musiques improvisées (jazz, réductionnisme, free jazz) comme des improvisations collectives, des chorus où chaque instrument peut quitter sa fonction traditionnelle, aux musiques improvisées mais également à certaines musiques populaires (chanson, rock) comme des mesures en 4/4, des ostinatos, etc. Un grand coup de frais pour la chanson, mais surtout un pari très risqué pour ce type de musiciens qui n'arrivera pas forcément à convaincre leurs admirateurs habituels. En tout cas, l'accompagnement musical est simple, sobre, humble mais effectué avec précision, attention et sérieux, tandis que les séquences plus improvisées sont interprétées avec personnalité et chaleur.
Pour ce premier vinyle sur le label Mikroton (également disponible en CD), Kurzmann a su produire une musique très surprenante, et innovante, en revenant paradoxalement à une musique traditionnelle. Je ne pense pas que Panzarnik ait connu le free jazz, ni si elle était amatrice de musiques improvisées au sens large, donc au premier abord, ça me paraît judicieux de lui rendre hommage sous la forme de chansons tout en utilisant des techniques personnelles et créatives. Un album osé, franc, et aventureux - à sa manière - si simple, chaleureux et honnête qu'il pourrait paraître provocant... A l'image du collage influencé par Bosch qui orne la pochette: une curiosité!
Tracklist: 1-El infierno musical / 2-Ashes I / 3-Dianas tree / 4-Para Janis Joplin / 5-Cold in hand blues / 6-Ashes II
Julien Héraud
Labels:
El Infierno Musical,
Kritiken
Dienstag, 12. Juni 2012
Great Radioshow on "Radio Nacional Español" about Alejandra Pizarnik and "El Infierno Musical" (spanish)
http://media3.rtve.es/resources/TE_SCARNEC/mp3/7/2/1339433146427.mp3
http://media3.rtve.es/resources/TE_SCARNEC/mp3/7/2/1339433146427.mp3
Labels:
El Infierno Musical
Mittwoch, 2. Mai 2012
Interview and Radiobroadcast about "El Infierno Musical"
Interview by Carlos Pérez Cruz (spanish):
http://www.elclubdejazz.com/roundjazz/entrevistas/christof_kurzmann_05_2012.html
Radioprogram also by Carlos Pérez Cruz (spanish):
http://www.elclubdejazz.com/vocesdejazz/audios/christof_kurzmann_05_2012.mp3
Radioprogram also by Carlos Pérez Cruz (english):
http://www.elclubdejazz.com/vocesdejazz/christof_kurzmann_05_2012_eng.html
http://www.elclubdejazz.com/roundjazz/entrevistas/christof_kurzmann_05_2012.html
Radioprogram also by Carlos Pérez Cruz (spanish):
http://www.elclubdejazz.com/vocesdejazz/audios/christof_kurzmann_05_2012.mp3
Radioprogram also by Carlos Pérez Cruz (english):
http://www.elclubdejazz.com/vocesdejazz/christof_kurzmann_05_2012_eng.html
Labels:
Kritiken
Montag, 23. April 2012
my concerts in april:
10.04. Galeria Elsi Del Rio, Buenos Aires, Argentina (with Leonel Kaplan)
17.04. - 25.04. Residency at EMS Studios, Stockholm, Sweden
20.04. Culturen, Box 1, Västerås, Sweden (with Sofia Jernberg)
24.04. Fylkingen, Stockholm, Sweden (duo with Sofia Jernberg and Quartet with Sten Sandell, David David Stackenäs & Joe Williamson
27.04. Jazzatelier, Ulrichsberg, Austria (with Leonel Kaplan & John Butcher)
29.04. Nadalokal, Wien, Austria (with Leonel Kaplan & John Butcher)
Labels:
concerts
Samstag, 17. März 2012
Ken Vandermark & Christof Kurzmann - Brasil, March 2012

Ken Vandermark & Christof Kurzmann - Brasil, March 2012
24.03. São Paulo - Duo @ CCSP
25.03. São Paulo - with Thomas Rohrer, Panda Gianfratti and Mauricio Takara @ Serralheria
26.03. Porto Alegre - Duo @ StudioClio also: Dias | Rieger | Armani
27.03. Florianopolis - Duo @ Sol da Terra
Labels:
concerts
Samstag, 11. Februar 2012
Soundofmusic Review
soundofmusic review of el infierno musical:
Av: Magnus Nygren
[otrampat] Än en gång leder österrikaren Christof Kurzmann in oss på okända och tidigare otrampade stigar. Som elektronist bottnar han i den så kallade elektro-akustiska improvisationen där subtilitet är ett av de bärande begreppen. Men i flera grupper såsom The Magic ID, The Year Of och duon med Burkhard Stangl har han arbetat med mer eller mindre tydliga influenser av pop och struktur. Som en av få inom improvisationsmusiken visar han också stort intresse för sångformen. Så också i gruppen El Infierno Musical där han hyllar den argentinska poeten Alejandra Pizarnik som enbart 36 år gammal tog sitt liv i en överdos 1972. Det är hennes texter som används på skivan, sjungna och lästa av Kurzmann, men också med en ljudupptagning av Pizarnik själv i ”Ashes II”. Men musiken är inte en fond för lyriken och det är heller inte tvärtom, istället står de där, texter och klanger, jämbördiga och kompletterande. De lyfter varandra. Och det är fan i mig briljant! Det vandrar mellan abstrakt improvisation och tydliga komponerade stycken fyllda av mystik och rytm. Nyfikenheten smittar av sig. Vem var Pizarnik? Varför var hon så sorgsen? Varför tog hon livet av sig? är frågor jag ställer mig. Men musiken är också fylld av överraskningar, ett exempel är det ihärdiga elgitarrsolot på ”Cold in hand Blues”, blåsaren Ken Vandermarks medverkan överhuvudtaget är ett annat – och jag är väldigt positiv. Han är sig själv, yvigt spelar han både tenorsax och klarinetter – men i en annan och mer intressant miljö än brukligt. Martin Brandlmayr är sofistikerad i vanlig ordning, oerhört exakt och sparsmakad både på trummor och vibrafon. Övriga musiker är Eva Reiter på i huvudsak viola da gamba och fenomenale Clayton Thomas på bas. Skivan är utgiven av det Moskvabaserade bolaget Mikroton. Mina allra varmaste rekommendationer!
http://soundofmusic.nu/ recension/el-infierno-musical
internet translation into german:Erneut führende österreichische Christof Kurzmann uns hinunter ungewohnte Wege und vorbei an einem neuen Platz bei. Als er elektronist Böden der sogenannten elektro-akustische Improvisation, wo Subtilität ist eine der Gründung Konzepte. Aber in mehreren Gruppen wie The Magic ID, The Year Of und dem Duo mit Burkhard Stangl, hat er mit mehr oder weniger offensichtliche Einflüsse aus Pop und Struktur gearbeitet. Als einer der wenigen in der improvisierten Musik zeigt er auch großes Interesse in Liedform. So auch in der Gruppe El Infierno Musical, wo er eine Hommage an den argentinischen Dichter Alejandra Pizarnik nur 36 Jahre alt beging Selbstmord in einer Überdosis 1972. Es ist ihre Texte auf dem Album verwendet, gesungen und gelesen von Kurzmann, sondern auch mit einer Audio-Aufnahme von Pizarnik sich in "Ashes II". Aber Musik ist nicht ein Fonds für die Texte, und es ist nicht das Gegenteil, anstatt sie dort zu stehen, Texte und Klänge, gleich und komplementär. Sie heben sich gegenseitig. Und es ist verdammt gut, gonna brilliant! Es wandert zwischen abstrakten Improvisation und klar komponierte Stücke voller Geheimnisse und Rhythmus. Neugier ist ansteckend. Wer war Pizarnik? Warum war sie so traurig? Warum hat sie umgebracht? sind Fragen, frage ich mich. Aber auch Musik ist voller Überraschungen, ein Beispiel für die anhaltende elektrische Gitarrensolo auf "Cold in Hand Blues" ist, ist das Gebläse Ken Vandermarks Beteiligung an allen anderen - und ich bin sehr positiv. Er selbst ist, buschig, spielt er sowohl Tenor-Saxophon und Klarinetten - aber in einer anderen Umgebung und interessanter als üblich. Martin Brandlmayr ist anspruchsvoll, wie üblich, extrem präzise und zurückhaltend sowohl auf Schlagzeug und Vibraphon. Andere Musiker, Frau Reiter in erheblichen Viola da Gamba und phänomenalen Clayton Thomas am Bass. Die Scheibe wird von der in Moskau ansässigen Firma Mikroton ausgestellt. Meine wärmsten Empfehlungen!
Labels:
Kritiken
Freitag, 3. Februar 2012
Vital Weekly Kritik
CHRISTOF KURZMANN – EL INFIERNO MUSICAL (CD by Mikroton)
A new and remarkable release by Christof Kurzmann. This one made me really wonder. Where the hell am I? The music is so strange or making feel strange and uneasy, that I found myself uncomfortable at moments. But all this within the limits of an engaging musical experience. Earlier work by Kurzmann has been released on his own Charhizma label, as well as Erstwhile, Potlatch, etc. His musical output shows that it is not only geographically difficult to situate him. Electropop, new music, improvisation are equally interesting for him. He lives mainly in Buenos Aires nowadays. This may explain why this new release is dedicated to Argentine poet Alejandra Pizarnik who died in 1972. The finishing piece ‘Ashes II’ contains an extended sample of her voice, reading – I suppose – one of her poems. As said, it is all together a cd of very strange music, although the music is not extraordinary demanding or far out. Not at all, I find it even a bit outdated on some moments. But often it is bizarre and full of unexpected combinations. And amidst of this we have the fragile voice of Kurzmann, who also plays alto sax, electronics and electric guitar. The rest of the crew: Ken Vandermark (tenor saxophone, bass clarinet, clarinet), Eva Reiter (viola da gamba, contrabass recorder, dan bao), Clayton Thomas (bass) and Martin Brandlmayr (drums, vibraphone). The opening piece has an intimate atmosphere. It is a captivating sound work where different textures are connected into one whole. Electronic-dominated sound patterns combined with improvised sax playing, and the voice of Kurzmann reading a poem. As in the other pieces the musicians demonstrate an interesting combination of electronics and acoustical instruments plus voice. The music shows many different faces often in one piece: ‘Para Janis Joplin’ starts from free improvisation, and continues halfway with a melodic theme that sounds very medieval. Kurzmann seems to be an expert in combining very different musical elements. Interesting stuff (DM).
Address: http://www.mikroton.net
A new and remarkable release by Christof Kurzmann. This one made me really wonder. Where the hell am I? The music is so strange or making feel strange and uneasy, that I found myself uncomfortable at moments. But all this within the limits of an engaging musical experience. Earlier work by Kurzmann has been released on his own Charhizma label, as well as Erstwhile, Potlatch, etc. His musical output shows that it is not only geographically difficult to situate him. Electropop, new music, improvisation are equally interesting for him. He lives mainly in Buenos Aires nowadays. This may explain why this new release is dedicated to Argentine poet Alejandra Pizarnik who died in 1972. The finishing piece ‘Ashes II’ contains an extended sample of her voice, reading – I suppose – one of her poems. As said, it is all together a cd of very strange music, although the music is not extraordinary demanding or far out. Not at all, I find it even a bit outdated on some moments. But often it is bizarre and full of unexpected combinations. And amidst of this we have the fragile voice of Kurzmann, who also plays alto sax, electronics and electric guitar. The rest of the crew: Ken Vandermark (tenor saxophone, bass clarinet, clarinet), Eva Reiter (viola da gamba, contrabass recorder, dan bao), Clayton Thomas (bass) and Martin Brandlmayr (drums, vibraphone). The opening piece has an intimate atmosphere. It is a captivating sound work where different textures are connected into one whole. Electronic-dominated sound patterns combined with improvised sax playing, and the voice of Kurzmann reading a poem. As in the other pieces the musicians demonstrate an interesting combination of electronics and acoustical instruments plus voice. The music shows many different faces often in one piece: ‘Para Janis Joplin’ starts from free improvisation, and continues halfway with a melodic theme that sounds very medieval. Kurzmann seems to be an expert in combining very different musical elements. Interesting stuff (DM).
Address: http://www.mikroton.net
Labels:
Kritiken
Dienstag, 24. Januar 2012
Sabu Toyozumi & Guests

Sábado 28 de enero, 21hs
en
El Archibrazo,
Mario Bravo 437, Abasto
Sabu Toyozumi (batería, Japón)
+ músicos invitados
Christof Kurzmann + Luis Conde (saxos y clarinetes)
Wenchi Lazo y Fernando Perales (guitarras)
Adrián Fanello (contrabajo).
en
El Archibrazo,
Mario Bravo 437, Abasto
Sabu Toyozumi (batería, Japón)
+ músicos invitados
Christof Kurzmann + Luis Conde (saxos y clarinetes)
Wenchi Lazo y Fernando Perales (guitarras)
Adrián Fanello (contrabajo).
Sabu Toyozumi es un destacado improvisador japonés, que con la batería, percusión y Er-Hu, con sus diversas formas de ejecución y accesorios, pinta cuadros sonoros de belleza comparable a los emakis de su tierra natal. Durante su carrera ha tocado y grabado con destacadas figuras internacionales del área de la improvisación libre y la experimentación sonora, tales como: Kaoru Abe, Misha Mengelberg, Peter Brötzman, Han Bennink, Derek Bailey, Paul Rutherford, Steve Beresford, Fred Frith, Wadada Leo Smith, John Russell y muchos otros.
A sus 68 años a realizado múltiples giras por distintos lugares del planeta como Brasil, Filipinas, Europa, Estados Unidos e Indonesia. Esta ocasión será la primera que lo traerá a tierras argentinas del 25 al 28 de enero, lo cual es sin duda un hecho inédito e irrepetible.
Labels:
concerts
Abonnieren
Posts (Atom)

