Soundofmusic Review

soundofmusic review of el infierno musical:

Av: Magnus Nygren

[otrampat] Än en gång leder österrikaren Christof Kurzmann in oss på okända och tidigare otrampade stigar. Som elektronist bottnar han i den så kallade elektro-akustiska improvisationen där subtilitet är ett av de bärande begreppen. Men i flera grupper såsom The Magic ID, The Year Of och duon med Burkhard Stangl har han arbetat med mer eller mindre tydliga influenser av pop och struktur. Som en av få inom improvisationsmusiken visar han också stort intresse för sångformen. Så också i gruppen El Infierno Musical där han hyllar den argentinska poeten Alejandra Pizarnik som enbart 36 år gammal tog sitt liv i en överdos 1972. Det är hennes texter som används på skivan, sjungna och lästa av Kurzmann, men också med en ljudupptagning av Pizarnik själv i ”Ashes II”. Men musiken är inte en fond för lyriken och det är heller inte tvärtom, istället står de där, texter och klanger, jämbördiga och kompletterande. De lyfter varandra. Och det är fan i mig briljant! Det vandrar mellan abstrakt improvisation och tydliga komponerade stycken fyllda av mystik och rytm. Nyfikenheten smittar av sig. Vem var Pizarnik? Varför var hon så sorgsen? Varför tog hon livet av sig? är frågor jag ställer mig. Men musiken är också fylld av överraskningar, ett exempel är det ihärdiga elgitarrsolot på ”Cold in hand Blues”, blåsaren Ken Vandermarks medverkan överhuvudtaget är ett annat – och jag är väldigt positiv. Han är sig själv, yvigt spelar han både tenorsax och klarinetter – men i en annan och mer intressant miljö än brukligt. Martin Brandlmayr är sofistikerad i vanlig ordning, oerhört exakt och sparsmakad både på trummor och vibrafon. Övriga musiker är Eva Reiter på i huvudsak viola da gamba och fenomenale Clayton Thomas på bas. Skivan är utgiven av det Moskvabaserade bolaget Mikroton. Mina allra varmaste rekommendationer!

http://soundofmusic.nu/recension/el-infierno-musical

internet translation into german:
Erneut führende österreichische Christof Kurzmann uns hinunter ungewohnte Wege und vorbei an einem neuen Platz bei. Als er elektronist Böden der sogenannten elektro-akustische Improvisation, wo Subtilität ist eine der Gründung Konzepte. Aber in mehreren Gruppen wie The Magic ID, The Year Of und dem Duo mit Burkhard Stangl, hat er mit mehr oder weniger offensichtliche Einflüsse aus Pop und Struktur gearbeitet. Als einer der wenigen in der improvisierten Musik zeigt er auch großes Interesse in Liedform. So auch in der Gruppe El Infierno Musical, wo er eine Hommage an den argentinischen Dichter Alejandra Pizarnik nur 36 Jahre alt beging Selbstmord in einer Überdosis 1972. Es ist ihre Texte auf dem Album verwendet, gesungen und gelesen von Kurzmann, sondern auch mit einer Audio-Aufnahme von Pizarnik sich in "Ashes II". Aber Musik ist nicht ein Fonds für die Texte, und es ist nicht das Gegenteil, anstatt sie dort zu stehen, Texte und Klänge, gleich und komplementär. Sie heben sich gegenseitig. Und es ist verdammt gut, gonna brilliant! Es wandert zwischen abstrakten Improvisation und klar komponierte Stücke voller Geheimnisse und Rhythmus. Neugier ist ansteckend. Wer war Pizarnik? Warum war sie so traurig? Warum hat sie umgebracht? sind Fragen, frage ich mich. Aber auch Musik ist voller Überraschungen, ein Beispiel für die anhaltende elektrische Gitarrensolo auf "Cold in Hand Blues" ist, ist das Gebläse Ken Vandermarks Beteiligung an allen anderen - und ich bin sehr positiv. Er selbst ist, buschig, spielt er sowohl Tenor-Saxophon und Klarinetten - aber in einer anderen Umgebung und interessanter als üblich. Martin Brandlmayr ist anspruchsvoll, wie üblich, extrem präzise und zurückhaltend sowohl auf Schlagzeug und Vibraphon. Andere Musiker, Frau Reiter in erheblichen Viola da Gamba und phänomenalen Clayton Thomas am Bass. Die Scheibe wird von der in Moskau ansässigen Firma Mikroton ausgestellt. Meine wärmsten Empfehlungen!