Samstag, 11. Februar 2012

Soundofmusic Review

soundofmusic review of el infierno musical:

Av: Magnus Nygren

[otrampat] Än en gång leder österrikaren Christof Kurzmann in oss på okända och tidigare otrampade stigar. Som elektronist bottnar han i den så kallade elektro-akustiska improvisationen där subtilitet är ett av de bärande begreppen. Men i flera grupper såsom The Magic ID, The Year Of och duon med Burkhard Stangl har han arbetat med mer eller mindre tydliga influenser av pop och struktur. Som en av få inom improvisationsmusiken visar han också stort intresse för sångformen. Så också i gruppen El Infierno Musical där han hyllar den argentinska poeten Alejandra Pizarnik som enbart 36 år gammal tog sitt liv i en överdos 1972. Det är hennes texter som används på skivan, sjungna och lästa av Kurzmann, men också med en ljudupptagning av Pizarnik själv i ”Ashes II”. Men musiken är inte en fond för lyriken och det är heller inte tvärtom, istället står de där, texter och klanger, jämbördiga och kompletterande. De lyfter varandra. Och det är fan i mig briljant! Det vandrar mellan abstrakt improvisation och tydliga komponerade stycken fyllda av mystik och rytm. Nyfikenheten smittar av sig. Vem var Pizarnik? Varför var hon så sorgsen? Varför tog hon livet av sig? är frågor jag ställer mig. Men musiken är också fylld av överraskningar, ett exempel är det ihärdiga elgitarrsolot på ”Cold in hand Blues”, blåsaren Ken Vandermarks medverkan överhuvudtaget är ett annat – och jag är väldigt positiv. Han är sig själv, yvigt spelar han både tenorsax och klarinetter – men i en annan och mer intressant miljö än brukligt. Martin Brandlmayr är sofistikerad i vanlig ordning, oerhört exakt och sparsmakad både på trummor och vibrafon. Övriga musiker är Eva Reiter på i huvudsak viola da gamba och fenomenale Clayton Thomas på bas. Skivan är utgiven av det Moskvabaserade bolaget Mikroton. Mina allra varmaste rekommendationer!

http://soundofmusic.nu/recension/el-infierno-musical
internet translation into german:
Erneut führende österreichische Christof Kurzmann uns hinunter ungewohnte Wege und vorbei an einem neuen Platz bei. Als er elektronist Böden der sogenannten elektro-akustische Improvisation, wo Subtilität ist eine der Gründung Konzepte. Aber in mehreren Gruppen wie The Magic ID, The Year Of und dem Duo mit Burkhard Stangl, hat er mit mehr oder weniger offensichtliche Einflüsse aus Pop und Struktur gearbeitet. Als einer der wenigen in der improvisierten Musik zeigt er auch großes Interesse in Liedform. So auch in der Gruppe El Infierno Musical, wo er eine Hommage an den argentinischen Dichter Alejandra Pizarnik nur 36 Jahre alt beging Selbstmord in einer Überdosis 1972. Es ist ihre Texte auf dem Album verwendet, gesungen und gelesen von Kurzmann, sondern auch mit einer Audio-Aufnahme von Pizarnik sich in "Ashes II". Aber Musik ist nicht ein Fonds für die Texte, und es ist nicht das Gegenteil, anstatt sie dort zu stehen, Texte und Klänge, gleich und komplementär. Sie heben sich gegenseitig. Und es ist verdammt gut, gonna brilliant! Es wandert zwischen abstrakten Improvisation und klar komponierte Stücke voller Geheimnisse und Rhythmus. Neugier ist ansteckend. Wer war Pizarnik? Warum war sie so traurig? Warum hat sie umgebracht? sind Fragen, frage ich mich. Aber auch Musik ist voller Überraschungen, ein Beispiel für die anhaltende elektrische Gitarrensolo auf "Cold in Hand Blues" ist, ist das Gebläse Ken Vandermarks Beteiligung an allen anderen - und ich bin sehr positiv. Er selbst ist, buschig, spielt er sowohl Tenor-Saxophon und Klarinetten - aber in einer anderen Umgebung und interessanter als üblich. Martin Brandlmayr ist anspruchsvoll, wie üblich, extrem präzise und zurückhaltend sowohl auf Schlagzeug und Vibraphon. Andere Musiker, Frau Reiter in erheblichen Viola da Gamba und phänomenalen Clayton Thomas am Bass. Die Scheibe wird von der in Moskau ansässigen Firma Mikroton ausgestellt. Meine wärmsten Empfehlungen!

Freitag, 3. Februar 2012

Vital Weekly Kritik

CHRISTOF KURZMANN – EL INFIERNO MUSICAL (CD by Mikroton)
A new and remarkable release by Christof Kurzmann. This one made me really wonder. Where the hell am I? The music is so strange or making feel strange and uneasy, that I found myself uncomfortable at moments. But all this within the limits of an engaging musical experience. Earlier work by Kurzmann has been released on his own Charhizma label, as well as Erstwhile, Potlatch, etc. His musical output shows that it is not only geographically difficult to situate him. Electropop, new music, improvisation are equally interesting for him. He lives mainly in Buenos Aires nowadays. This may explain why this new release is dedicated to Argentine poet Alejandra Pizarnik who died in 1972. The finishing piece ‘Ashes II’ contains an extended sample of her voice, reading – I suppose – one of her poems. As said, it is all together a cd of very strange music, although the music is not extraordinary demanding or far out. Not at all, I find it even a bit outdated on some moments. But often it is bizarre and full of unexpected combinations. And amidst of this we have the fragile voice of Kurzmann, who also plays alto sax, electronics and electric guitar. The rest of the crew: Ken Vandermark (tenor saxophone, bass clarinet, clarinet), Eva Reiter (viola da gamba, contrabass recorder, dan bao), Clayton Thomas (bass) and Martin Brandlmayr (drums, vibraphone). The opening piece has an intimate atmosphere. It is a captivating sound work where different textures are connected into one whole. Electronic-dominated sound patterns combined with improvised sax playing, and the voice of Kurzmann reading a poem. As in the other pieces the musicians demonstrate an interesting combination of electronics and acoustical instruments plus voice. The music shows many different faces often in one piece: ‘Para Janis Joplin’ starts from free improvisation, and continues halfway with a melodic theme that sounds very medieval. Kurzmann seems to be an expert in combining very different musical elements. Interesting stuff (DM).
Address: http://www.mikroton.net